Engelska scones.

Vad är skillnaden mellan scones och engelska scones undrade jag. Jahapp, man käkar engelska med grädde och något sött - typ sylt eller marmelad eller gelé. Så jag testade. Det var ingen euforisk upplevelse, men funkade som kvällstugg.

Engelska scones

4 dl vetemjöl
1 tsk salt
1 tsk bakpulver
50 gram smör, rumsvarmt
1,5 dl grädde
Grädde till pensling

Sätt ugnen på 225°C.
Nyp ihop mjöl, salt, bakpulver med smöret.
Tillsätt grädden och knåda snabbt ihop till en smidig deg.
Platta ut degen till en 2 cm tjock platta och ta ut portionsstora rundlar med hjälp av mått eller glas.
Lägg dem på en bakpappersklädd plåt. Pensla dem med grädde.
Grädda mitt i ugnen ca 10 minuter, tills de fått fin färg. Servera varma.

Söndagsfrukost.

Jag gillar inte söndagar. De framkallar förväntansångest inför jobbmåndagen. Idag är det en okej söndag. Imorgon börjar sportlovet. Jag ska förvisso jobba lite, men jag slipper tvinga upp barn och se honom våndas och lämnas yrvaken i skolan.

Meeeelloooooo...

För egen del innebär inte Melodifestivalen mer än ett bra tillfälle att mysa till det. Och sådana tillfällen tar jag tillvara på. Glatt barn - glad mamma. Idag blev det ugnspannkaka med äppel och bacon och inför mello om dryga halvtimmen väntar fruktspett och smågodis. (Kanske vi vräker i oss en enorm mängd chips och dip också men det gör sig knappast på bild.)

Såhär gör jag pannkakan:

2 äpplen
1 paket bacon
Lite smör till formen
2½ dl vetemjöl
6 dl mjölk
½ tsk salt
3 ägg

Skala och tärna äpplena och lägg dem i en smörad form.
Stek bacon i mindre bitar och strö dem sedan över äppelbitarna.
Vispa mjöl, mjölk och salt till en slät smet. Tillsätt äggen, ett i taget. Häll smeten över äpplen/bacon i formen.
Grädda pannkakan på 250 grader, mitt i ugnen i cirka 40 minuter.

Jobb, jobb.

Det är mycket nu. På jobbet. Brukar bli rätt intensivt när det närmar sig lov. Två dagar kvar sen är det dags för sportlov. Hoppas hinna laga massa god mat och baka en jävulskt massa med onyttigheter. 

Alla hjärtans (magars?)

Dagen efter den där dagen med alla hjärtan då matintaget var något större än vanligt, men avslutades med favoritfondant.

Chokladmuffins med vaniljkräm.

Se där jag, lite baklust infann sig när jag stod och putsade på min Kenwood.
Det blev chokladmuffins med vaniljkräm, något jag aldrig tidigare bakat - men oj vilken succé! (Ja, alltså jag åt fem på raken!)

Vaniljkräm:

• 1 st vaniljstång
• rivet skal av en halv citron
• 2 dl mjölk
• 4 st äggulor
• 1 msk majsstärkelse
• ¹⁄₂ dl strösocker
• 20 gram Smör
  
  Dela vaniljstången på längden och skrapa ur fröna.
  Koka upp mjölken med vaniljstång, frön och citronskal. Låt står i ca 10 min.
  Ta upp vaniljstången och vispa ner äggulor, majsstärkelse och socker.
  Hetta upp såsen på medelvärme under omrörning tills den börjar tjockna.
  Rör ner smöret. Låt vaniljkrämen svalna och ställ den i kylen tills det är dags att använda den.

Jag gjorde muffinssmeten och när jag hade klickat ut den i formar la jag en (stor) klick vaniljkräm i mitten av varje muffin. Efter 20 minuter i ugnen var det färdig och bara att börja trycka i sig.

Min kärlek.

I köket; Kenwood.

En period eller två.

Ett tydligt tecken på att jag är periodare när det gäller det mesta i livet; när jag startar en blogg med ett specifikt fokus som plötsligt tystnar under en längre tid. Jag går all in som alla unga använder sig av i uttryck idag, när det gäller mat, bak, pyssel, inredning, shopping, jobb - allt. Så nu när det har gått flera veckor då jag egentligen inte ens velat sätta min fot i köket blir såklart den tematiserade bloggen tom. Dock har jag lyckats äta något annat än pizza. Ceasarsallad till exempel. Eller ja, en egenkomponerad variant med klyftpotatis för att mätta lite längre.

I mitt kök.

Gör det något enklare att vilja vara där när lusten att baka och laga mat ligger på is.

Drömmer och längtar...

...och hoppas innerligt att vårterminen rullar på i en ordentlig fart.
Jag längtar och trånar efter maj, och ännu mer efter slutet av maj då vi lämnar Sverige för att fira ungens födelsedag under en palm i solen. Man fyller bara tio år en gång - klart vi måste göra något minnesvärt.

Perfekta maränger.

Två äggvitor + yttepyttelite socker (eller ja, snarare en halv deciliter) och en sprits. Igår blev det marängdessert i brist på fantasi. Hade laktoskänsligt middagssällskap och jag vågade inte baka något vettigt. Men en stor maräng med skivade jordgubbar, apelsiner och laktosfri grädde funkade efter min nuvarande drog - Carnitas!